- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
160

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 10. Pressen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160

liska klipskhet blott hade gjort en kort inledning dertill,
lydande omtrent så här: „Gömdt är icke glömdt;
„Sven-ska Minerva“ lefver i en kolossal villfarelse, om den
tror att vi retirerat från stridsfältet, (i den eller den
saken,) derför att tid och tillfälle saknats oss, att sedan
förra veckan närmare behandla detta ämne, hvilket
innefattar en så högligen vigtig principfråga, och den
triumferar litet för tidigt, den så väl, som alla de andra,
hvilka i förevarande sak gjort chorus emot oss. Vi
ämna tvärtom egna denna fråga en alldeles speciell
uppmärksamhet. För att från början låta vara läsare
erhålla en klar öfversigt af hvarom allt handlar och en
oförryckbar ståndpunkt för det helas bedömande, vilje
vi i dag först i korthet sammanfatta våra
motståndares argumenter och gifva en liten framställning af
deras sofistiska tankegång. Se här huru de
räsonne-ra:“ (Hvarpå nu följde — Lindebergs, från denna
sidan betraktadt, förträffliga artikel.)

Lindeberg var naturligtvis icke belåten med detta
slags „aftonbladsfurstligau manövrer, men fann sig dock
deri medelst att puttra smått bakom kulisserna och
runka småförståndigt på hufvudet, när „furstenu sjelf
icke var närvarande. Han satte i sjelfva verket värde
på Hierta och erkände dennes ovanliga förmåga som
ledare af ett stort organ, men han kunde icke dölja
för någon, att Hierta hade en ful ovana, den att —
„stryka och klottra så förbannadt i manuskripterna“.
Äfven hade samma „furste“ den oförlåtliga
nonchalan-cen, att understundom låta en och annan af
medarbe-tarnes artiklar— helt och hållet försvinna.

När dylikt hände med några af Lindebergs, var
kaptenen icke god. Jag glömmer aldrig den scen
Lindeberg engång gjorde uppe i chef-redaktörens kabinett,
(Hierta var utgången,) för att bland alla de tusen pap-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free