- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
173

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 10. Pressen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

173

leende, sådant som Jupiter ler, när han ser ner på de
krälande menniskorna, räckte sin arm ut med en nobel
gest, och gjorde äter sitt Ptrhm! „Det der, barn! —
visste jag för tre veckor sedan.44

När vi åt detta och dylikt skrattade med full hals,
höll han sig visserligen ett ögonblick allvarsam och
orubblig, dock slutade han för det mesta med att skratta
med. En, som ofta satte Johanson den Store i
mycken förlägenhet, var Wilhelm Braun. Historien är
bekant, men den är god, om huruledes Johanson, då han
en afton, ombord på ett hemkommande
Mälar-ångfar-tyg, upptäckte Braun bland den på käen församlade
folkmassan, hälsade honom högljuddt med ett nådigt:
„se god afton, min kära Wilhelm von Braun!44
Skalden, icke fullt belåten med att på detta sätt blifva
offentligt uppropad, svarade: „hur fan — har du
kommit in i Mälaren?44 Genom folkskaran gick det genast:
„Ah? det är h v al fisk en !44 Men Johanson gjorde ett
majestätiskt: Ptrhm! och smög sig öfver åt andra sidan.

Liksom Johanson betraktade sig som tidehvarfvets,
minst sagdt tidehvarfvets, största politikus, statistiker,
historiker, konstkännare, filolog, ostronätare,
sigarrkon-nässör och filosof, så ansåg han sig äfven vara
hufvudstadens vackraste karl och oemotståndligaste Don Juan;
han var måhända något af det sednare. Ryssland egde
en tid i Stockholm en minister, som obestridligen var
af en sällsynt manlig skönhet och allmänt beundrades
som en typ i detta afseende. Johanson bar den tiden
omkring en historia om någonting, som passerat honom
på Drottninggatan; ministerns gemål hade kommit
spat-serande med sina barn, en elfvaårig son hade då vid
åsynen af Johanson släppt sin mors hand och sprungit
fram emot honom, (Johanson,) med det glada utropet!
wpapa, papa!44 Den förnäma och sköna ryskan hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free