- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
206

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 12. Jenny Lind. -- Emilie Högqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206

kunna herr Sevelin utantill i det lägre lustspelet, herr
Sevelin, den femte radens förtjusning, en komiker med
anlag, hvilka dock tidigt hade stelnat i ett falskt
ma-nér, mot slutet snarare en „clown“, (ehuru en i denna
art måhända förträfflig,) än en skådespelare i ordets
sanna mening. Men vi hade ännu bröderna
Kinmans-son, begge i särskilda genrer ypperliga både
dramatiska och lyriska utiliteter, till och med mer, än det;
vi hade den aktningsvärda Almlöf, vi hade på
Djurgårdsteatern Torrslov i „Strozzi och Martinou, vi hade
åtskilliga små nya, näpna aktriser, vi hade i tragedien
den „genialiskeu Dahlqvist.

Herr Dahlqvist var lejonet, det svenska lejonet
vid sidan af signor Belletti, som var det afrikanska.
Han hade nyss förut stått i sin väl furnerade salubod
och afmätt bombasiner och trådtyll åt sköna kunder,
men en vacker dag kastat alnen i vrån, tagit
kotur-nerna på och uppträdt i sin högtidligare skepnad som
hjelte i dramat och sorgespelet. Han hade —
misslyckats, men derför icke förlorat modet. Efter att några
år hafva öfvat sina vingar i landsorterna, var han
återkommen till hufvudstaden, hade ånyo debuterat på den
kongl, teatern, hade ånyo haft att strida med mycken
otur, men slutligen uppnått, först att väcka en viss
uppmärksamhet, derefter att få för sig ett parti, med
hvars tillhjelp han efterhand lyckades att blifva
någonting „noch-nie-dagewesenesa. Dahlqvist egde, det
måste medges, oaktadt sin falska patos, sin benägenhet
att slå öfver i excentriciteter och stundom ren
karrika-tur, sin af naturen icke behagliga organ och sin ofta
alldeles onaturliga och maniererade deklamation,
åtskilligt, som dock gjorde en viss verkan, och något,
som var godt. Tuktad i en riktigt god och sträng
skola, skulle denna aktör kunnat blifva annat och mer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free