Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 12. Jenny Lind. -- Emilie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
än han blef, men så mycket bör till hans fördel
med-gifvas, att, hur förkrystad, hur osann han i allmänhet
var, egde han likväl ögonblick af en bättre inspiration
och var åtminstone alltid karakteristisk, om icke mera.
Intet kan tänkas olyckligare, än herr Dahlqvist i en
älskares blåa frack och spända pantalonger, men i den
spanska riddarmanteln, i stråtröfvarens bredskyggiga
hatt, var han alltid en figur för scenen, och den
talangen har han i hög grad haft, att, åtminstone hvad
just figuren angår, skapa ständigt något nytt och
typiskt. Han har måhända, när allt kommer omkring,
haft sin egentliga kallelse i det slags prestation, som
kallas — „tableau vivant“.
Af „partiet“ betraktades Dahlqvist åter som ett
högre väsen. När han om sommaraftnarna satt för
sig sjelf nere på „ Strömparterren “ och gjorde tablå, (ty
han älskade detta äfven utom scenen,) stirrande
framför sig utåt vattnet och absorberad af sina tankar,
^tänkande på ingentingu, gingo hans dyrkare omkring
honom på tå, — liksom det nyligen berättades från
Neapel om lazzaronerna, fruktande att störa
Garibal-dis drömmar, — och hviskade till hvarandra med ett
ängsligt, mystiskt runkande på hufvudet: „Hm, hm!
Au, au! i dag är han så dyster, så dyster!a När han
från en repetition på teatern begaf sig tvärs öfver
gatan och kom in på Pohls kafé, sågs han vanligen ’med
en vålnads afmätta steg klifva fram till disken, nicka
åt den trefliga mamsell Rose en molnfull hälsning och
med en glasartad uppsyn betrakta de uppställda
tårtorna; hans vänner vid småborden lade pannorna
tillsamman och suckade: „Hm, hm! Au, ve! vår stackars
Hamlet !a men när mamsell Rose ändtligen gjorde slut
på tragedien med ett inställsamt: „En anisett? herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
