Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 12. Jenny Lind. -- Emilie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
skap med stor vältalighet; jag beskref mamsell Mars’
wentrée“ i det nämnda skådespelet, hennes charmanta
figur, hennes ansigte, ännu bibehållande sina ädla drag
från en tidigare blomstringsperiod, föryngradt genom
ett hår vk l’enfant“, hennes nedslagna blick, hennes
blygsamma later, då hon niger på tröskeln till
markis-innans kabinett och endast framhviskar ordet: „Min
fru46; och när hon sedan, den guddomliga
konstnär-innan, d. v. s. den förtjusande Gabrielle, af
markisinnan presenterad för hertigen, gör ett steg vördsamt,
men dock med värdighet, tillbaka, uppslår sin blick,
men endast för att åter jungfruligt sänka den, samt
något långsamt börjar: „Merci donc d’abord k Mr. le
Duc de Richelieu!“, hvilken hänförande själfullhet i
endast dessa få ord, som i sig sjelfva innehålla så
ofantligt litet och som i hvilken annans mun som heldst
säga rentaf intet! „0, mitt herrskap !a yttrade jag, och
höll patetiskt inne.
En och annan af „mitt herrskap^ drog på munnen,
men värdinnan sjelf ställde sig allt mera öppet på min
sida. Hon behagade taga ordet:
„Detta allt kan synas litet öfverdrifvet, och sannt
är, att man icke i dylika saker får räkna så noga med
en följetonist; (sidoknuff!) likväl skall ingen, somsett,
hört, kännt mamsell Mars, bestrida, att icke mycket är
ganska riktigt af livad här blifvit framställd t, och hvad
tjusningskraften i denna herrliga konstnärinnas sjelfva
talstämma särskildt angår, så måste jag helt och hållet
förena mig med den sista ärade och entusiastiska
talaren. Jag har sjelf erfarit detta i hög grad, och detta
ändå utom scenen, vid ett alldeles enskildt tillfälle; det
var mamsell Mars’ första ord till mig; ord, hvilka
visserligen i och för sig voro väl egnade att anslå mig i
en viss mening, men genom sjelfva tonen, musiken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
