- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
217

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 12. Jenny Lind. -- Emilie Högqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

217

hvarmed de uttalades, erhöllo för mig en sådan alldeles
särskild märkvärdighet, att ingen tid, inga
omständigheter, skulle kunna utplåna intrycket deraf ur min
själu. — Se der hafva vi det! inföll jag; efter denna
förklaring af en så kompetent domarinna, hvem vågar
väl jäfva sanningen af hvad jag sagt?

I sjelfva verket hade skrattarne redan stuckit sina
vapen i skidan; en viss nyfikenhet hade nu i stället
bemägtigat sig hela sällskapet. Alla önskade att få
litet närmare besked om detta första möte mellan Emilie
Högqvist och den stora franska skådespelerskan, och
framför allt på dessa så underbart verkande ord, hvilka
blifvit af den sednare vid tillfället yttrade. Man
bestormade den älskvärda värdinnan med böner om
någon benägen upplysning i detta afseende, och Emilie
Högqvist började då på följande sätt:

„Det är nu redan en hel hop är sedan. Värnlöst
utkastad i verlden, utan bildning, utan råd eller
ledning af någon enda god och välvillig menniska, hade
jag omsider funnit den då för tiden för mig till och
med afundsvärda lyckan, att få följa med en
kringresande teatertrupp i landsorterna; jag betraktades
mera som ett öfverflödigt ting, hvilket man af nåder
släpade med sig, och gud skall veta, att jag var långt
ifrån att vara någon dramatisk „utilité“, men meningen
var imedlertid, att vid nödstillfälle ha mig tillhands för
att fylla en lucka åtminstone som stum person. I brist
af bättre ansågs jag väl också tilläfventyrs kunna gå
an i en eller annan soubrette-roll, der ett hyggligt
ansigte och en skaplig klädning någorlunda kunde
ersätta livad som felades i hållning och spel. Malla Höök
var med; hon och jag och jag och hon förde ett lif
som ett par tattar-ungar, hade i tysthet många ganska
melankoliska ögonblick, men deremellan äfven våra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free