- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
218

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 12. Jenny Lind. -- Emilie Högqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218

ljusa och angenäma stunder. Bodbetjenterna i
småstäderna funno oss förtjusande, skänkte oss russin och
mandel och bjödo oss på bal. Hvad vi svälte den ena
dagen, fingo russinen hjelpa upp den andra; det var
just ingen existens af de mest lysande, men alltnog!
tiden gick undan.

Vi hade redan flackat omkring en femti eller
hundra mil, då en vacker dag, så godt som midt på
landsvägen i Halland, vår första älskarinna sjuknar in i en
ganska allvarsam nerffeber. Vi hade redan på förhand
bestämt en hop representationer, att gifvas i städerna
på väg uppåt landet, vår förberedda publik satt redan
Öfverallt räknande timmarna, då den efterlängtade
Tha-lias första packvagn skulle rulla in på den respektiva
stadens gata eller torg. Att gifva Kotzebues dramer
utan älskarinna vore, som hela verlden lätt kan inse,
att vilja ge en bal utan musik. Vår älskvärda
direktör fick då det öfverspända infallet, att på försök
öfverlemna åt mig några af dessa roller, hvilka visserligen
icke äro lättare derför, att de icke alltid äro rätt
naturliga. Det var första gången jag skulle våga mina
vingar i de högre rymderna; tillbudet var visserligen
smickrande för mig, men jag försäkrar, att jag dock
sannerligen icke var nog lättsinnig, att taga detta i min
ställning betydelsefulla steg utan en viss hjertklappning.
När man blott betänker! jag, tattarflickan från gatan,
kryddbodarnas gunstling, en halfvild och omanérlig
en, — ni skulle bara ha sett mig! — med åttkantiga
fasoner och lång som en bar stjelk, jag skulle i en
hast bli den känslofulla, romaneska, patetiska damen,
jag skulle sitta i en soffa och låta löjtnanter, kanske
hertigar, knäböja för mig, jag skulle dåna och göra
scener, jag skulle ömsom vrida mina händer, ömsom
spela sittra, ömsom lyfta en trotsande panna mot höj-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:45:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzgru/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free