- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
220

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 12. Jenny Lind. -- Emilie Högqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

En qväll hände sig, att jag endast några minuter
före representationens början mottog ett bref från min
födelseort. Det var ett sorgebudskap och innehöll en
vacker brun lock af en ynglings hår, hvilken alltifrån
barndomen hållit mig smått kär, och hvilken nu
dukat under för en obotlig lungsot, ådragen genom ett
nästan öfvermenskligt trälande i ett mödosamt arbete
för att uppehålla fattiga föräldrar och några helt små
syskon. Han hade sjelf uttryckligt på sin dödssäng
önskat, att detta lilla minne måtte sändas mig, så snart
han uppgifvit sin anda.

Jag behöfver icke bedyra, att, hur vild och hvad
man kallar uppsluppen jag då för tiden var, denna
dödstidning dock gjorde ett ganska djupt intryck på
mig. En ovanligt allvarsam känsla bemägtigade sig
mig ögonblickligt, och direktören fann mig badande i
tårar, då jag skulle in på scenen att ge min vanliga
älskarinna. Gudarne må veta hur detta gick, ty den
stackars aflidne barndomsvännen stod hela tiden lifligt
för min håg, och i den scenen, der jag skulle ligga
afdånad på golfvet i hela fem minuter, hade jag heldre
haft lust att springa från alltsammans och gömma mig
i den ensligaste vrå. Om jag nu imedlertid kanske
just till följe af denna naturliga hjertbeklämdhet för
qvällen och en viss ädlare stämning öfverhufvud
åter-gaf* ett eller annat af min likaledes något
melodramatiska roll med mera sanning, än eljest, någon tillfällig
inspiration i en eller annan öfvergående momang, sannt
är det, att man denna afton skrattade åt mig mindre,
än vanligt, ja, att man icke en enda gång från salongen
apostroferade mig med någon af de eljest så rikliga
infallen. Jag reflekterade icke sjelf så mycket härtill
medan pjesen fortgick, men jag gjorde det efteråt,
föranledd af en alldeles egen och sällsam händelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free