- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
221

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 12. Jenny Lind. -- Emilie Högqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

221

Stycket var nemligen ej väl slutadt och ridåen
tilldragen, — på dessa landsortsteatrar är det först
i aldra sista tiden man här och der fått sig ridåer,
som falla, — förrän en obekant person, en äldre man,
anländer in på scenen, går rakt fram till mig och
fattar min hand: „Hör på! . . . .44

„Min herre!64

Och jag drog mig tillbaka, verkligen litet förlägen.

Den främmande qvarhöll mig, lugnt, men liksom
befallande, och han yttrade till mig med en viss
förtrolig ton af öfverlägsenhet: „Hörpå, mitt vackra barn !
ämnar ni bli aktris?46

Döm, om denna fråga var behaglig att höra för
en konstens utvalda dotter, hvilken redan spelat
första älskarinna både i Falkenberg och Lidköping! Jag
tillstår, att jag fann mig berättigad att bli en smula stött.

„Min herre! denna fråga . . ,66

„Denna fråga, mitt vackra barn, (jag undrar,
hvem som hade gifvit honom rätt att kalla en första
älskarinna: mitt vackra barn!) är icke för att säga
er en försmädlighet, den är föreskrifven af ren
välvilja. Vet ni hvad det vill säga, att vara aktris,
konst-närinna?66

Jag kunde ännu icke rätt sätta mig in i denna
egna art af välvilja, men tog det förnuftiga partiet att
tiga rent still.

„Lika godt! Ni skall kanske en dag lära er inse
det, hvad en verklig skådespelerska är, och ni bör
bli det.44

Jag minnes tydligt än i dag, att jag här gjorde en
liten den aldra komikaste nigning. Den gamla herren
började ju tala som en engel. Han fortfor, alltid med
en beskyddares ton, men ganska vänligt:

„Ni har anlag, mitt barn! Folk skrattar åt er,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:33:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturzgru/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free