Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 12. Jenny Lind. -- Emilie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
men jag säger det ändå: ni har anlag. Jag har sett
er två gånger, det är nog. Men ni måste ha en skola.
Detta duger inte. På intet vis. Är detta att spela? . . .
Blif icke ond, mitt vackra barn! Men säg mig
uppriktigt, är detta väl att spela?cc
Detta var en samvetsfråga, på hvilken det för mig
i det ögonblicket var rent omöjligt att svara något.
Den gamla herren lät mig tiga i fred och fortsatte
i stället sjelf:
har åtminstone för en viss genre en bestämd
kallelse; det kan bli något af er, men ni måste se
någonting . . . Har ni hört omtalas mamsell Mars?“
Gud skall veta, att jag då för tiden icke ens hade
hört detta namn nämnas; jag höll likväl temligen god
min och svarade: „Än sen?“
„Lyd mitt råd! sök, att få se mamsell Mars, tag
henne till föresyn! föröfrigt läs, studera och framför
allt res icke omkring och spela Kotzebue på
provins-teatrarna! Gud vare med er!“
Och han vände om för att gå sin väg lika
plötsligt, som han kommit.
Just i sjelfva dörren tycktes han likväl ha fått en
ny idé; han närmade sig åter, tog ur bröstfickan en
liten minnesbok och räckte mig ett guldstift. Denna
gång var han ytterst artig och med en vänlig blick bad
han mig förbindligt, att jag skulle på ett ledigt plån
teckna mitt namn. Jag gjorde det mekaniskt.
Hvar-efter han med ett gladlynt: „tack, mitt vackra barn!“
försvann från scenen.
Der stod jag!
Och nu, hvem var denna besynnerliga man, som
kommer så der helt tvärt sättande att ge goda råd åt
en första älskarinna?
Ingen menniska kunde bestämdt säga det. Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
