Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det må här en gång för alla bemärkas att den ädle
Branting vid detta tillfälle, liksom under de näst på-*
följande åren, var den som skänkte Tegnér det mest
uppoffrande och verksamma understöd. Denna gamle
hedersman upphörde aldrig att med en sann faderlig
vänskap intressera sig för sonen af hans landsman och
att med deltagande följa utvecklingen af hans lefnads
förhållanden, äfven oaktadt han icke blef hans svärson.
Branting har väl förtjenat det att hans namn blir med
aktning ihugkommet vid sidan af hans berömda
fostersons.
Tegnér hade visserligen först icke vågat sträcka
sina anspråk längre än till att taga en civil
embets-cxamen och derefter söka som tjensteman sin lycka i
Stockholm. Men der funnos i Lund några utmärkta
lärare, hvilkas uppmärksamhet snart blef fästad på
denna ynglings utomordentliga själsgåfvor och de der
insågo att det skulle bli en vinst för universitetet att få
behålla honom på en lärostol derstädes. Det var den
store orientalisten Norberg, den Tegnér någorstädes
så skönt har kallat:
ttEn vis med silfverhår, som står och talar
ur morgonrodnans port.”...
Det var den frejdade latinaren Lundblad, om
hvilken han i en minnessång qväder:
ttSom då Pompeji kastade utaf
sitt lavatäckc och steg ur sin graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
