Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tilltalar sitt fädernesland med förtröstansfulla, ja stolta
ord:
“Välan, en högre magt nationers öden väger!
Gråt, Svea, hvad du mist, men skydda hvad du eger!
Från Sundets rika strand längst upp till fjällhög Nord,
Der Lappen flytter kring sin frihet och sin hjord,
Hvad skogbekrönta berg, hvad fält med skördar prydda!
O, älske vi vårt land, nog ha vi land att skydda.
Låt, Svea, dina berg fördubblad ge sin skatt,
låt skörden blomstra upp ur dina skogars natt!
Led flodens böljor kring som tamda undersåter,
och inom Sverges gräns eröfra Finland åter!
Du eger icke allt af fädrens helga bygd,
haf mer än deras land, haf ännu deras dygd,
den lugna storheten, den djerfva frihetsanden!
Knyt fastare igen de sprängda samfundsbanden!
Stå ef bekymmerslös midt i en väpnad verld,
och hvila, om du får, men hvila vid ditt svärd!”
Den första hälften af aSvea” utgöres af ett, såsom
redan sagdt är, på en gång bestraffande och
uppmuntrande uvaker upp!” Härifrån lyfter skalden sig méd
siarens dithyrambiska flygt för att kasta en blick in i
framtiden, som hvilar bakom horisonten. Han ser en syn.
Der kommer en hämnare med “Carlarnes svärd i
handen”; det
*slår och en verld
bleknar i sanden;
Ffidren, som skåda har segern sig vänder,
klappa från högen i dimmiga händer,*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
