Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träd och vingårdar, och lika litet förgäfves bland den
sträfva granen och den nakna furen.
När man öfverblickar Skandinaviens trenne länder,
kan man i afseende på deras skogar otvunget bestämma
en trefald artskilnad. I Danmark är det bokträdet som
herrskar; det undantränges i Sverige af eken, som
åtminstone för den egentliga kärnan af landet utgör det
karakteristiska trädet, och ändtligen i Norige blir det
tallen, som kallar fjellarna sitt rike. Man skall
benämna detta en naturtillfällighet, lika godt! men står
den isolerad, eger den icke ett visst logiskt samband
med sjelfva folkens i trenne nyanser sig delande natur!
Redan Virgilius lät sin Tityrus hvila under ett
bokträd, “patulae sub tegmine fagi“. Ett, såsom mig synes,
träffande drag! Detta lummiga löfhvalf, denna täta och
svala skugga inbjuder omotstandligt till att ligga i
gröngräset och blåsa flöjt eller lyssna på näktergalen.
Bokskogens hela plastik i dessa välbekanta mjukt rundade
former, sjelfva dess vänligt ljusa grönska, häntyder
genast vid första ögonkastet på nägonting fridfullt och
idylliskt. Och naturen har här icke fåfängt predikat
denna sin leende filosofi, den har alstrat ett slägte af
goda menniskor, af milda väsen med något blond t i
lynnet liksom i lockarna, med hjertlighetens melodi i
sjelfva språket, med en viss sorglös och lekande håg.
Såsom det derför också heter i en äldre dansk visa: *)
Utan allt anspråk på att lägga mitt ord till i den
pågående danska rättskrifnings-striden, — hvartill jag dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
