Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag hörde henne bättre än någon, emedan jag stod
henne aldra närmast. O, hur hon sang, hur hon
spelade! Jag kunde icke afhålia mig från att gråta, men
deröfver blef man vred och anföraren ville icke sedan
låta mig komma fram igen, ty man har icke lof att
gråta på scenen!”
Ett ringa bidrag till den ovanliga sångerskans många
triumfer, men hur vackert!...
Vi vilje härmed sluta denna anmälan af Andersens
“Lefnadsäfventyr”. Det är i det föregående tillräckligt
påpekadt hvad man kan ha att anmärka mot denna bok,
men man lägger den med allt detta icke ihop utan
ett godt intryck, det af en personlighet, som — ehvad
strängt folk än kan finna i ett eller annat speciellt
afseende vid densamma anstötligt, — dock i grunden
förtjenar kallas en vackert, täckligt och ädelt mensklig.
Man har ofta fästat sig väl mycket vid vissa denna
dig-tares karakteristiska sidor som person, och kanske
någon gång låtit skalden umgälla för hvad menniskan
kunnat ha emot sig; man har kallat honom “fåfäng”
och man har roat sig öfver hans “barnslighet”. Men man
bör rättvisligen reda dessa begrepp och icke
sammanblanda ting, som till sin natur äro väsendtliga åtskilda.
Det barnsliga kan tagas i en bättre mening, än den
hvari det gemenligen blir taget. Man kan likt barnet
älska leksaker och derför dock med manlig håg älska
något annat ännu högre, man kan ega en lefvande känsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
