Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade det armaNorge måst gifva som tribut åt den danska
högskolan, den danska parnassen. Dansk smak, dansk
metod, dansk riktning blef alltså ganska naturligen en
gång för alla den herrskande, och man inser utan
svårighet att, sedan vanan sålunda i tidernas längd blifvit
till en annan natur, en skilsmessa från Norges sida, en
utbrytning från “fällesliteraturen”, måste blifva i samma
mån trög och underkastad omsvep, som de danska
sånggudinnorna, redan blott genom det gemensamma
språkets magt, ännu länge efter den politiska
söndringen skulle utöfva ett hemligt inflytande på den norpka
vitterheten.
Det var, som ofvanföre är sagdt, först omkring 1830
reaktionen bröt ut. Wergeland uppträdde med sina
vilda, tygellösa, men utan tvifvel i en viss mening
snillrika alster. Det var en protest, en krigsförklaring
mot den danska suprematien i litteraturen, det var ett
väktarrop till den norska vitterheten, att tiden omsider
var kommen till att stå upp som en man för sig. “Der
bor ej glädje — utbrister han,;— i tysta lunder, der
må den ljudliga trasten slå, och folket lefver först på
skaldens läppar,
det höre m&, som i sin dal,
i digt og skrift sit måls metal!
Hvor glimre alle lierne af blommer!
du spotter os, vort lanrfs natur!
hvor seirende fra fjöldet elven kommer!
bryd frem som den, literatnr!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
