Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var nödvändigt. Det blef nu Welhavens svåra, men
hedrande sändning att undan bildstormen rädda det
heligaste, att i den gamla skolans ruin och till trots
för ultrapatrioternes raseri likväl frälsa konsten sjelf.
Det förefaller oss, som om man i Norge icke alltid
påaktat hvad Welhaven i detta afseende uträttat i
smakens och humanitetens intresse emot det barbari och den
anarki, som ett ögonblick syntes vara på god väg att
eröfra väldet inom hans fäderneslands skönlitteratur,
och man kan imedlertid, efter vår mening, ganska väl
gifva Welhaven allt hvad honom härutinnan tillkommer,
utan att derför förneka Wergeland å andra sidan den
betydelse, han för den norska vitterheten eger såsom
den der först gaf impulsen till en sjelfständig literär
verksamhet och väckte åtskilliga slumrande krafter till
medvetande.
Under den tid, som förflutit sedan den
Welhaven-Wergelandska torneringen, hafva jemförelsevis icke få
nya skriftställare med talang uppträdt mellan de norska
fjällarna, — det voro orättvist att här med afseende på
det folkfattiga Norge göra lika stora statistiska fordringar
gällande som på de andra nordiska brödrarikena med
deras större befolkning och i alla fall säkerligen mera
till arealen utbredda, om icke intelligens, dock kultur.
Bland dessa den nyfödda norska litteraturens mera
framstående personligheter finna vi visserligen icke någon
Oehlenschläger, någon Tegnér, men äfven detta vore
obilligt att fordra. Andar, som de nämnde, födas en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
