Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lertid en viss “snacksalig” jovialitet trädt i stället för
den äkta poetiska humorn.
M. K. Hansen har med rätta en utmärkt plats på
den norska parnassen. Det är likväl egentligen såsom
novelldigtare han har presterat något förmer än det
alldagliga vitterhetskramet, och flera af hans nationella
norska berättelser skola alltid bibehålla sitt värde,
liksom de på sin tid icke obetydligt bidrogo till att om icke
rentaf skapa, dock anvisa en fosterländskt sjelfständig
riktning i Norges litteratur. Han skref äfven åtskilliga
lyriska ting, hvilka imedlertid på långt när icke ega
den betydelse eller inre halt som novellerna; här
förekomma ett par mindre digter och en idyll. Den
sidstnämnda är på sina ställen en smula knagglig i
hexametern, men den tilltalar genom samma naiva
uppfattning af det norska landtliga och patriarkaliskt
husliga lifvet, som gifver Hansens noveller deras
egendomliga värde. De andra småstumparna äro skrifna i den
välbekanta mycket blonda genre, som för några
tiotal af år sedan var på höjden af sin salongspopularitet
och som ännu sväTvar på en eller annan rätt eterisk
månskenspoets läspande läppar. För att tillhöra denna
art, synes oss följande poem vara smånäpet nog för
att förmena utses som prof.
“Sneflokken.
En liden sommerfugl daler ned
med de vinger små;
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
