Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvor viden, kunst og poesi sig vinde
som friske ranker tät om livets bryst, —
der vorder friheds Gud i sandhed dyrket,
der fejres lysets sejer over mörket.”
Vi hafva härmed redan trädt öfver tröskeln till den
sednare af de tvenne i det föregående bestämda
perioderna, och vi beGnna oss ansigte mot ansigte med
Wergeland och Welhaven. Det torde kunna
förutsättas att dessa begge skalder äro af alla hithörande de
för våra läsare bäst bekanta och det må derför vara
nog att i några få drag sammanfatta den enas, som
den andras karakteristik.
Wergeland var en af dessa oregelbundna
naturpoeter som vi träffa i alla literaturer. Att han besatt
snille, är något, som icke en gång hans värsta
motståndare kunna bestrida, men för att bli en skald i
ordets högre mening, fordras mer än detta, det fordras
äfven konst, och Wergeland föraktade den. I det han
ville befria sitt lands vitterhet från det danska skol*
tvånget, kom han till att vilja afkasta allt estetiskt tvång,
och han aktade icke på att sjelfva den vilda natur, som
omgaf honom och den han syntes vilja härma i sina
digtningar, dock lyder sina bestämda lagar, och att det
likväl är system, ordning, form äfven i det
ögonsken-ligt kaotiska och formlösa. Han lät sin fantasi skena
af utan ledning och återhåll, han ville gifva frihet åt
uttrycket, rikta språket, och han tyranniserade i stället
det ena och uppblandade det andra utan smak och ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
