Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i andra länder, — och och det är dessutom
temligen naturligt att Djurgården, som fordom för jemnan
koncentrerade inom sin rymd allt, hvad hufvudstaden
egde af rörligt folk, icke mer kan till fullt samma grad
vara besökt sedan lättade kommunikationer om
sommaren sprida befolkningen, —• och betänk, den utgör
dock icke mer än 90,000 själar! — åt tallösa andra
håll och kanter af Stockholms sköna omgifningar. Men,
med detta taget i beräkning, förefaller det mig som
Djurgården, öfvcrhufvud betraktadt, än i dag verkligen kan
förtjena det ros, vår fransman bestått den ; det har no
en gång blifvit folks vana att gå och tiga och dock roa
sig, — fordomdags hörde det en smula stoj till, —
man ser kanske tråkig ut, men man njuter belefvadt.
För resten är det ingalunda ohördt att ännu om
sön-dagarne härstädes träffa en sådan menniskomassa,
isynnerhet på den företrädesvis så kallade “Slätten”,
ungefär motsvarande den likaledes par excellence så
kallade “Bakken” i Dyrehaven, att man, i fall eljest
detta är ett nödvändigt vilkor för att ett ställe må kallas
lifligt, godt kan bli i trängseln knuffad ned i ett dike
eller bli vittne till ett litet “delikat” slagsmål. Jag
kan mycket tydligt erinra mig’ att vi en sådan
söndags-afton på Slätten,— solen kastade just sina nedgående
strålar genom kastanjealléerna och purprade
granitklippan derofvanför teatrarna, kaféerna och tälten, —
hade nästan en liten ordentlig revolution i anledning
af en misslyckad luftballongs-uppstigning. Serradöd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
