Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glädtigt, språksamt slägte, dessa „kullor”, det är raska
flickor, som med kraftig arm kunna taga i en åra, och
hela verlden, — med undantag af “roddarmadamerna,,,
— tycker om dem lika mycket för deras vänliga
ansigten, som för deras oförtrutenhet i arbetet.
Roddarkullorna höra numera såsom något ganska väsendtligt
till Stockholms karakteristik,de äro med deras originella
landsortsdrägt nödvändiga och pikanta figurer på taflan,
och de sällsamma lur- eller vallhornstoner, hvarmed
de ofta bruka påminna de resande om afgångstimman,
liksom de högst egendomliga folkvisor, dem de gerna då
och då under rodden pläga uppstämma, lemna ett nytt
poetiskt motiv till den “verklighetens dikt97, hvaraf
uppe vid Stockholm de ljusa sommarqvällarna eller
augustimånadens prisade månskensstunder i sanning
ega så oändligt mycket. En dylik
“midsommarnatts-dröm” är främst bland allt én månskens-promenad på
Brunnsvikens spegelklara sjö, långs med stranden af
Rosendal, derifrån lunderna kasta sina lätta skuggor ut
öfver vattnet och de ljusentals blommorna fylla den stilla
luften med vällukter; båtar af alla slag sväfva i den
spökagtigahalfbelysningen midt emellan skymning och
månljus förbi hvarandra eller hvila lyssnande på årorna
medan från en eller annan af dem någon musikkorps
ifrån, staden uppstämmer sina
biåsinstruments-qvar-tetter, — ett speciellt stockholmskt älsklingsnöje för
allehanda amfibiska musicii Längre upp i sjelfva det
öfversta hörnet af viken, nedanför Djurgårdsbrunn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
