Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fel är att vara öfver tjugofyra timmar gammalt. Hur
många digtens slott, jemnåriga med oss, hotas icke
redan med att öfverväxas af glömskans mossa och
ogräs, hur många intagande sångens lundar, ännu i sin
ungdoms friskhet, bjuda icke sina blommors prakt
och sina foglars sång förgäfves, sedan den stora
trafiken tagit andra vägar! För min del besöker jag dem
till min enskilda förnöjelse då och då, ehuru äfven jag
eljest åker temligen mycket på jernbana, —* hvarför
skulle man göra sig heligare än man är? — Det är
hvad jag trott mig kunna kalla mina litterära
pilgrimsfärder. Och det är en liten kursus af sådana inom de
nyare skandinaviska litteraturerna jag här begynner
med Christian Winthers “Träsnit”. Jag hoppas att jag
skall göra denna vandring genom den nordiska digtens
skönaste ängder åtminstone icke alldeles ensam.
C. Winther har icke skrifvit så öfvermåttan mycket,
men han har skrifvit förträffliga ting. Han har icke rört
sig i de stora arterna, men han har varit mästaren i de
mindre. I hans digter träffar man Öfverallt dessa det
poetiska snillets ägta perlor, som man ännu aldrig sett
eftergjorda med den blotta talangens fiskfjells-silfver
och jungfruvax, och om der någon gång kunnat vara
anledning att hos denna skald klandra en viss afart af
känsla och måhända understundom en liten smula för
mycket koketteri, — något deraf skadar icke en
sångmö mer än andra vackra tärnor! — så har likväl
kritiken snart måst glömma detta för den rikedom af ädla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
