Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ttN&r kukkeren den sover og nattergalen sl&er,
når natlige skygger giennem haugegangen gåer,
kom da bag prestens lade ved den heldende piil!
der skal du, hjertensven! see din elskedes smiil.
Så gäe vi ned ad gyden mellem vilde roser små
og sätte os i båden, hvor de klare bölger gåe;
så seile vi til öen, hvor vort lysthns er sat,
der favnes vi og kysses den hele sommernat”.
Hans låter naturligtvis icke säga sig detta två gånger.
Sä snart solen är nere och boskapen bragt till ro,
infinner han sig “bakom prestens lada vid den lutande
pil”, och de begge ro öfver till holmen.
uOg mens vi langsomt vandrede henad den gröne grand,
jeg kyssed’ hendes öie, hendes kind, hendes mund.
Vi talede så sagte de söde elskovsord,
og stode ofte stille pft den dugfttlde
jord-Men da vi kom til huset på möllebakkens rand,
da trådte frem af busken vor gamle herremand”.
Herremannen har varit ett hemligt vittne till deras aftal
om det nattligamötet och har beslutat att ha ett öga pä
dem. Han kommer imedlertid icke för att hålla för dem
någon mer eller mindre affekterad moralpredikan, utan
lyfter blott fingret halft bannande, halft skämtsamt:
ttHvi vover I alene at gåe i natten ud?
når eders engel sover, da våger elskovs gud!”
hvarefter han tillägger, den godhjertade mannen:
ttRynk ei dit Öiebryn, min vakkre ungersvend!
Gräd ei, du kjönne pige, alt for din hjertens ven!
Jeg vare vil den engel, som Yäkker jer til livj
vär du min tro forvalter — og* du hans ägtevivj”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
