Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än denna eviga månskens7galenskap, denna samma
och samma typ, som alltsedan Ophelia blifvit på femte,
sjette, hvad säger jag? på femhundrade hand så i tid
och otid missbrukad!
I en tredje digt målar Chr. Winther troheten, som
segerrikt består alla prof. En ungersven står för kung
Waldemar Atterdag och talar:
wNei, nei, min ädle Herre! I troe mig om I kan!
sin Henrik ene elsker hun i hele Danmarks land;
min Else er så trofast som den ranke lilievand,
der sätter eders hjerte i en evig elskovsbrand.”
Nånå! — skämtar kungen, — i morgon är der åter
en dag! jag vill pröfva henne. Och han rider med sina
hofmän till “liden Elses” hem. Jungfrun sitter i sin
faders trädgård, sysselsatt vid sin spinnrock.
uEn mörkblå kjortel om de ranke lemmer låe,
de sneehvide ärmer till håndledet nåe, *
og flittig og vims er den lillebitte fod,
der dreier rokkehjulet med tröstigt’mod.
En kat med sorte striber bagved en solbärhak
höit skyder op sin ryg 5 ved den tindrende bäk
der går den lille älling så gunl og rund og reen,
ret som en äggeblomme der nylig har fået been.”
Jag vet icke om man någonstädes skall kunna träffa
en liten poetisk genrebild, mera naif och gratiös; jag
vet ejheller om man skall finna någonting i sin art
qvic-kare och fyndigare, än den efterföljande scenen, der
kungen, okänd, frestar Else med guld och gröna
skogar, och der ungmön till undvikande svar framställer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
