Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clémence Isaure, en romance
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
som en orangeblomma skär och ren!
den dyraste klenod och ädelsten
bland alla mör i Languedoc är hon!
Hon är en sol, som från sin skönhets tron —“
“Nå, nå! min kära kastellan! det der
går högt, ni sjelf ju trubaduren är;
det märks, att ungdomslågan glimmar än
inunder eder snö, min gamle vän!
Men svara mig, hur detta allt ni vet!
är dottern ej, som frun, en hemlighet?“
— “Nej, nådig herre! — Ja, och likväl nej!
Till fånge dömd af ödets hårda lag,
sin bostad lemnar en minut hon ej,
vid moderns sjukrum fjettrad natt och dag,
för pligtens kall hon offrar undergifvet
sin ungdom, skönhet, helsa, kanske lifvet;
ett enda ögonblick af dagen blott
hon unnar sig en fritids knappa mått,
hon då, likt fogeln, släppt ur buren, glad
ner i sin trädgård skyndar sig åstad
till sina blommor! Och med dem, bland dem,
hon lefver då, som i sitt rätta hem,
som med en systerkrets i ljuft förbund,
i svärmisk lek, och andas fritt en stund.
— Allt detta, det är sannt, Toulouse ej ser,
Toulouse det vet likväl; o, mycket sker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
