Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anne-Marie, en idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
man brukar bref till sina vänner sända,
men ej ett ord! — Det der är sjukt bestämdt.
Vår “tant“, som eljest allt ju utransakar,
blott puder från sitt kloka hufvud skakar.
Af tusen andra vetande och sluga
är icke en, som detta rätt förstår,
ett raljeri vill här ej längre duga,
ett “hum“, om än så mystiskt, ej förslår;
visst är, om icke alla märken ljuga,
att något surprenant här föregår,
men medan än bland gissningar man famlar,
det känns på luften, att sig åska samlar.
Och molnet också öppnar sig omsider
med blixt, som bländar, med en dunderknall,
som kring en verld sitt rullbas-eko sprider,
som hotar hela samfundet med fall,
som uti krönikan till sena tider
ännu sitt döfva genljud hafva skall!
— En öppen hemlighet är det numera:
Herr Walter funnit godt — parti’t rompera!
Tant Ulla saken längre ej förnekar:
“Allt är tyvärr liär icke som sig bör,
—- liÖgst melankoliskt! (hon åt pannan pekar,)
men ej sitt öde menniskan rår för.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
