Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anne-Marie, en idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Dock kände jag dig straxt, — fast, ser jag noga,
är knäfveln så förändrad du ändå!...
Men nu, sitt opp!... Här är ej skäl att dröja,
du med min lilla jagtvagn får dig nöja.“
Hjelm sjelf tog tömmarne med säkra händer
och raskt det så gick framåt ett-tu-tre:
aNå! säg mig nu, åt hvilket håll du vänder
din kurs, min vän! Åt Stockholm rakt kanske?“
Vid denna fråga Walter tankspridd sänder
en blick kring rymden och försöker le:
“Hvarthän! ... Jag vet det icke, på min ära!
jag reser ungefär livart det kan bära*“
j— “Hvad fan går åt dig?“ — med en knyck på nacken
den andra vände sig, — “säg, mon ami!
du bröt väl ej ett refben der i backen?
är du bekajad med melankoli?
Kanhända är du sjuk? — Förlåt kosacken!
jag är burdus och, medges, litet fri;
bestämdt! du lider, — det är klart som dagen,
din hela menniska bär syn för sagen.“
— “Javäl!“ — Herr Walter svarade bedröfvadt,
—-“ja, jag är sjuk, — vet likväl rätt ej hur,
— mitt lif är likt ett träd, som, knappast löfvadt,
har plötsligt vissnat i en hård natur;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
