- Project Runeberg -  Samlade ax. Nya dikter /
169

(1868) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bland sydsvenska bokar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169

Om qvällen jag satt vid grefvens bord.
på det gamla gästfria Göinge-slott.

Som vanligt föllo der vexlande ord
0111 ett ocli annat, 0111 stort och smått;
jag talade hänryckt om nejdens natur
med allt hvad den eger af romaneskt,
om sjöar, 0111 skogar af bok och fur,
om — kojor, belägna högst pittoreskt,

— jag kom dit jag ville, jag vet knappt hur,
och grefven då förde det sjelf på tal,

ett gammalt kapitel ur lifvets roman,
om lycka, splittrad af ödets orkan,
om nöd, som döljer sig med sitt qval,

0111 storhet, byggd på en is, som brast,

— ett tragiskt slut och en bjert kontrast!

Der — rika gemak och bal-salon,

der, skönhetens drottning, hon lyste en gång
och bländade med juvelers glans
och fångade fjärlar barnsligt glad
och plockade tanklöst blad för blad
af stundens brokiga blomsterkrans!

Här — torpet i skogen, der, böjd af år,
hon sitter nu ensam, af verlden glömd,
en stackars enka, till armod dömd,
med sin tysta suck ocli sin stilla tår... .

— “Hvar rörande sorg, — föll här jag in, —
har dock sin engel; hon äfven har sin!“

Ett oskyldigt ord, men förfluget ändå!
det borde ej fällts, men det kom sig sä.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:52:21 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturznya/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free