Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korporal Flinta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
man äter upp oss som en gaffelbit
och medan andra folk man likväl slagtar
i laga ordning, öppnas gapet här
och slukar rofvet utan allt besvär. “
Men korpral Flinta endast log så smått,
— det klädde honom, ja, om ni så vill,
det gaf hans åsyn något visst förklaradt;
mig, — stod jag der kanske till spe och spott? —
mig detta smil, jag nekar ej dertill,
dock brydde mer än om, som nyss, han svarat
med blixt och dunder. Rolln var nu förbytt;
förargad smått, tog ordet jag på nytt:
“Ej sannt ? kamrat( Han endast log igen,)
“vi äro ängsligt små, — tyvärr som gryn!“
(Här blef hans anlet mer ocli mer allvarligt.)
“Vi äro dugtiga, men“ — “Inga men!“
— Han reste sig med rynkadt ögonbryn; —
(jag jemkade mig undan, lätt förklarligt!)
“Lögn, herre, är det hvad ni säger der!
än gamla Sverge gamla Sverge är.
IIvem slukar oss? Pass på, man låter idi!
En gaffelbit att sviilja ledigt ner?
tag dessa glåpord åter i er, herre!“
Min vän var tydligt bragt till raseri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
