Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korporal Flinta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
jag drog mig klokt tillbaka ännu mer,
ty ställningen alltvärre blef ocli värre;
dock — i ett nu var allt som förr igen,
ton, hållning, blick: den stormen, så gick den.
Man såg mig vänligt och förtroligt an,
han strök sitt skägg, som så det är hans skick.
när tankarna ha kommit litet galet;
nu — ändtligen lian riktig reda fann,
han gaf mig liksom till signal en nick
ocli lugnt, men djupt ur bröstet, så föll talet:
(jag återger det här ej som poet,
men heldst med — diplomatisk noggrannhet/)
“Ni kan ha rätt, tyvärr! — vi äro små.
mon liten kan bli stor, — så förr det gått.,
den gamla arten hänger länge vid en:
än, herre! lefva våra gossar blå
och rädas ej för lek med skarpa skott,
—- fars lek det var och farfars torr i tiden!
Skälm den, som drager kronans uniform,
men bleknar för en smula kul-regns-storm!
Dock ett jag säger! Exercis ar bra.
och Gud bevare Konglig Majestät
och sedan hela gen era litet et!
men blir det allvar, mä miljarder ta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
