Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. A. Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*203
vi träffades ånyo dock som män;
du sjelf de gamla minnen återväckte,
på gamla sättet du din hand mig räckte,
på gammalt sätt gaf jag dig min igen.
Och derför vid din graf skall ej jag tiga,
om stundens missljud än så väldeliga
här ville tysta ner mig med sitt larm;
med pannan lyft jag till din grift vill stiga
och ropa frid! ur djupet af min barm.
Din grift! — Du, nyss ännu så full af kraft,
en kämpe lik, som kramar lansens skaft!
med dessa skuldror, som af tackjern gjutna,
med detta hufvud utaf djerf modell,
der liksom malmens ådror, inneslutna
uti ett stycke nordisk gråstenshäll,
det gömdes mera utaf all var stankar,
än rundtomkring oss det för jemnan vankar!
du, — du är gången bort till detta land,
“från hvilket ingen mera återvänder,“
ur kära armar bort, frän barn och fr änder,
— på en gång brustna alla lifvets band! —
bort ifrån henne, som på Fyris strand
du engång fann, — hon var en ros den tiden,
hon blef dig mer, blef palmen i din gård,
det milda träd, som Häktar, liviskar friden
och tar den trötte i sin hulda vård,
när dagen varit varm och vägen hård! —
bort från ditt verk, —- hvem sätter resning på den,
din fasta grundmur, och hvem fattar träden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
