Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. A. Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
och du tog hatten af, — respekt och ära,
det billigt är, åt den som äras bör! —
men förr’n du mannen trädde riktigt nära,
ännu en gång du kanske såg dig för.
Och dock! allt detta var ett skal allenast,
— du snart det fann, om ej du fann det genast, —
det blott var skorpan, lavans gråa lag
utöfver flammor af volkaniskt slag.
Ty det skall vittnadt bli och icke jäfvadt,
att der i detta bröst ett hjerta slog,
ett varmt, af fina känslor genombäfvadt,
och att den stränga masken dig bedrog;
och det skall vittnadt bli, att der var heder
och intet svek, att der var sympati
och denna trofasthet, som famnen breder
till mötes heldst, af ädel drift och fri!
Det vete vi, som honom bättre kände,
hur lätt ett solsken här ur dimman bröt,
lmr lättfängdt sig hans själ och sinne tände,
hur Vek och mildrad då hans suada flöt,
hur blicken då ej blott af snillets låga
fick strålglans under buskigt ögonlock,
men brann af hjertats eld! — Hur skämtets båga
han gerna spände då, vi minnas ock;
då blef “festivitas“, då blef det fester,
der Gratierna och Löjet voro gäster,
och Humorn med det djupblå ögonpar,
Satiren, svängande sitt lätta vapen;
men allt förfinadt, allting adladt var
af smaken och den glada vetenskapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>