Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. A. Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Men åter, när lian ville, — och det hände
livar gång der reste sig ett ädelt mål, —
hans karakter sig rustade i stål,
lians lynne, snille, sina muskler spände.
Då trotsade lian, oförskräckt och djerf,
livad brottning, hinder, möda än det gällde,
ocli emot fem-mansbördan af sitt värf
en gammalgötisk energi han ställde.
Då blef lian mannen, som höll ut till sist,
som hel dre föll på platsen, än gaf vika,
grep verket an, — få mägtat det förvisst, —
med mästarkonst, med kämpasjäl tillika;
och så, der andra skulle halfvägs vändt,
gick vägen han till ända, oförtruten,
i gången fast, med vilja aldrig bruten,
och gaf oss, gaf sig sjelf ett monument,
“perennius au*e“, der på lösa grunden
de Heste bygga kors verk blott för stunden.
På det slags krafter, hvilka här nu domnat,
på män, som den, hvars lif är här fullkomna dt,
iir armt och fattigt du, mitt fosterland!
Men derför ock, hvarheldst vi än dem linne,
må vi förstå att värna deras minne
och deras ära med en kärlig hand!
Man skilje mellan livad som är det lilla
och livad som är i större former stöpt
och låte icke stunden undansnilla
den heder, som en lifs tid ärligt köpt!
Med tumstock ej man mäte der idrotten
blott decimalvis, sed dt i miniatur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
