Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Disa Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
den är förbi. — Förluster efter detta
vår tideräkning blir, den enda rätta.
Du var den lycklige, den afundsvärde;
dig lifvet gaf hvad blott det ger åt få,
sin konst dig sånggudinnan tidigt lärde,
att strängarna med vigda fingrar slå,
och kärleken dertill, den rena, sanna,
som likt Hesperiens sommar evig är,
kom så att stryka molnen från din panna
och skapa dig en himmel redan här;
som höjd och dal af morgonen förgyllas,
du såg ditt hem af idel solsken fyllas.
Jag vet det, — detta milda solsken släcktes
och i din “studio“ blef det åter skumt,
jag vet, — den bittra bägaren dig räcktes
af denna magt, som endast vinkar stumt,
som räknar menskans timmar här i tiden
förutan uppskof, misskund och appell,
jag vet det, — lyckan, harmonien, friden,
de ljusa Genier, jagats ur ditt tjäll,
jag vet det, — hon är död. Ej skaldens lyra
besvärjer ödena, som verlden styra.
Hon vandrat hädan, denna vän och maka,
hon, som allena var för dig en verld,
som lät dig lifvets bästa sällhet smaka
och strödde glädjens rosor kring din härd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
