Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Otium philosophicum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
han här ej finner något ämne, som mycket lärer kunna
kittla dess nyfikenhet. Ingen kedja af underbara
händelser, inga sällsynta egenskaper, intet stort geni, med
ett ord ej det ringaste af allt det, som eljest plägar
göra lefvernesbeskrifningar märkvärdiga! Målningen
af ett ömt och känslofullt hjerta jemte en uppriktig
bekännelse af alla dess öden, är hvad han endast bör
vänta sig i dessa blad. Om naturen tilldelat dig sjelf
ett dylikt, min läsare! lärer du i dina omdömen ej
blifva hård; imedlertid sätter jag dock på denna, oftast
för dess egare så bittra gåfva. ett sådant värde, att
jag ogerna ville läggas för någons ögon, som derutaf
vore i mistning. De kalla själar, hvilka med inskränkta
begrepp och qväfda känslor alltjemnt följa bokstafvens
ledsamma innehåll, har jag ständigt ansett med samma
medömkan, som de ett ömt och häftigt sinnes lifliga
utbrott, och ljumheten, deras svaga karakters ständiga
följeslagare, har alltid varit mig odrägligare, än sjelfva
tygellöshetens yttersta gräns/4
„Mina år och den krets, hvaruti jag härtill lefvat,
hafva föga kunnat medgifva många lysande bedrifter;
jag tviflar äfven att några, sådane äro mig
förbehållna. (!) Under min korta vandring har jag likväl
af den Högstes försyn och styrande hand rönt så stora
och ögonskenliga prof, att jag är för svag honom
der-för nogsamt prisa. Det är ock endast för att desto
bättre erinra mig all den orsak jag dertill eger, jag nu
fattar till pennan, (!) under innerlig önskan, att
all-magten med lika godhet måtte föra mig till målet af
den mig förelagda bana, som den ända härintill
underligen och väl styrt mina öden.44
„Jactatur, sed tuta tarnen.44
„Jag ännu ej mig sjelf, min Gud och verlden kände.
När du till detta kräk en nådig åsyn vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
