Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Otium philosophicum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
lärdom och arbetsamhet, har jag haft den lyckan att
blifva en ättelägg/6
5,Så sannt det är att en hög börd ej bör räknas
någon till förtjenst, som ej eger deremot svarande
tänkesätt och uppförande, lika oförnekligt är det dock, efter
min öfvertygelse, att aldrig åt ett välartad t hjerta kan
gifvas någon kraftigare uppmuntran till dygd och ära,
än den att göra sig sitt namn och födsel värdig. Det
är således en af de lyckans gåfvor, som ej äro minst
att skatta, men som, långt ifrån att deröfver yfvas,
(sic!) endast böra tjena till driffjeder att förvärfva
sådana tänkesätt och kunskapar, hvilka förnämligast
utgöra en ädlings prydnad och rätta värde66.
„Dernäst har jag äfven *att tacka skaparen för
föräldrar, som ej allenast ifrån mina spädaste är haft all
upptänklig både omsorg och kostnad ospard för min
uppfostran, utan äfvenväl sent och bittida beflitat sig
att hos mig inplanta den vördnad och undergifvenhet
för det högsta väsendet, hvaruppå timlig och evig
lycksalighet hufvudsakligast beror, samt den böjelse till dygd
och menniskokärlek, som utgör en rätt kristens
säkraste kännemärke. Deras goda efterdömen, deras möda
och ömma omsorg, blifva hos detta hjerta till sista
pulsslaget i välsignad åminnelse.66..........................
....................(Om hans födelseår och föräldrar
kort och godt, hvarefter han fortfar:)
„0m den Högste låtit mig födas i ett tidehvarf,
hvilket, rikt på de sällsammaste hvälfningar, ej synes,
båda dess barn någon särdeles lugn och rolig framtid,
så var redan den aldra första epoken af min lefnad
utmärkt genom en af dessa sednare tiders
märkvärdigaste revolutioner, jag menar den ej mindre för
historien, än menskligheten (!) så namnkunniga 1756 års
tragedi. Men huru hat och afund då segrade, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
