Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur hvardagslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Der var en gång i sin fullaste vår
en ungmö, — nu är hon för längese*n kall
hon log under svärmiska ögonhår,
hon myste med läppar af korall.
För stadens ungherrar fann hon nåd,
den fattiga flickan från fiskarbyn,
sä blef hon snart en darne ä la mode
och lefde af russin och sockergryn.
Det räckte ett år, det räckte två,
så hade den rosen blommat af;
nu minnes den tjusande blott af få
och tistlar växa på hennes graf.
Vid dörrarne tigger en liten pilt,
— det är hennes barn, — med tårögd blick;
der går dock ett höggrefligt blod förspildt,
och i dopet han nämndes Jules Roderic!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
