Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 16 Mars 1792
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Raskt ljudar roddarns ton i tysta natten;
— fort bien! Man åran hör, hur strängt i takt
den plaskar, grumlande den månskensprakt,
som leker på lagunens stålblå vatten. . . .
Paus! ... nu blir roddarn tyst. Vid landningstrappan
vi redan äro. Och hvad följer nu?
Ah?. . . unga herrn har visst ett rendezvous,
han trippar upp med cittran under kappan.
Der har vi det! . . . Mens, fri ifrån sin åra,
gondolieren snarkar uti för’n,
deruppe stämmer strängarna munsjöm
till serenad för någon skön signora.
Bravissimo! Hur ömt han släpar sången!
man tycker just sig se hur då och då
han känslosamt förhäfver sig på tå
och kastar trånfullt ögat åt balkongen.
Han svär de aldra heligaste eder,
han gjuter i hvar ton en eld så varm,
han ville rycka hjertat ur sin barm,
och lägga för den huldas fötter neder. . . .
Ett amoroso, värdigt Amors lyra,
så sannt jag Gustaf. . Här ur harpan spratt
ett vildt ackord, och konstnärn med ett skratt
sig afbröt midt i lek och kärleksyra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>