Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen på Fredriksstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Granater och kulor hagla härs och tvärs;
ur femtio eldgap tysken sin ilska sprutar,
„Fsetter“ är högmäld; på sin sista vers
han sjunger kanske likväl förrn dagen slutar.
Fredriksstad re’n åt offerdöden vigs,
lågorna flämta som ur Vesuvii kittel;
Willisen till sin „Theorie des Kriegs“
skrifver ett nytt, ett lysande kapitel.
Herr Helgesen kring vallarne vaksam går
och mönstrar sina behjertade danska gossar,
handen knytes af harm och hjertat slår,
men intet skott mot fienden än han lossar.
Då rycka omsider tyskens kolonner fram,
med cimbriska skrik och ett vrålande: „Meerumschlun-
gen.a
Som Vesterhafvet bryter sig mot sin dam,
så vräker sig massan öfver morasen och ljungen.
Och dubbelt argare dånar kanonens röst,
och bomberna dansa vildt i den dunkla qvällen,
men ännu tiger han still, med härdadt bröst,
den gamla björnen ifrån de norska fjällen.
Och re’n på vallen tysken sätter sin fot,
på bröstvärnet redan han sin fana ställer . .
„Nu, mina barn, är tid att ta Michel emot!“
Björnen sin jernlabb öfver offret fäller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
