Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sotarens visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Men sjunde dagen jag tvår mig hvit
och gör mig skön, som jag tycker;
så tar jag på mig en skaplig habit
och hatt på hufvudet jag trycker.
Då går jag att söka, med längtansfullt bröst,
min flicka i Skinnarviken;
wvälkommen!“ klingar den huldas röst,
mer skön än turkiska musiken.
En duk hon fäster öfver sin barm
och en om lockarna gula;
och jag tager dess arm inunder min arm,
och så vandra vi ut en smula.
Och sommarsol lyser på blommor och blad
så mildt från ljusblåa grunden;
till Djurgården vi bege oss åstad
att höra foglarna i lunden.
Der vanka i det gröna så troget vi tu
och kattfotskransar vi knyta;
jag köper en strufva hos en mångelskefru,
en halfpart hvar deraf vi bryta.
Vi vanka förtroligt både af och an
kring Slättens präktiga ställen,
i diket för oss spelar en blind speleman,
sen gunga vi i karusellen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
