Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Bellmansbysten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Har bigotteriet ej äfven här gått fram
och i sin bildstorm störtat i grus belätet?
Har ej konventikel-moraFn så sedesam,
har ingen polis, dess .dygdiga hjelpmadam,
för längese’n dömt>£ig från äa?an* från majestätet?44
Nej! Du -står der lugn ock döf för ufvarnas låt,
med leende miiie, i din sångmös fordna Eden,
du känner icke den nya tidens försåt,
du hör ej all denna fromma söndagsgråt,
— vi dödlige höra den jemmern, vi, och se den!
O, huru förändrad t, store Carl Michaél!
är icke ditt Sverge nu mot i dina dagar?
Då gästade gudarne än i Bauds’ tjäll
och solen fick lof att skina kring dal och fjäll
och skämtet att le, för båd’ prester och kyrkolagar.
Trots tidens trångmål var dock ett lustigt lif
och kry var andan och alla voro unga;
på morgonens bryderi och dagens kif
kom aftonen med olympiska tidsfördrif,
med drufvor om ännet och med sångens tunga.
Nu, nu hur hafver ej mycket ändrat natur!
af „Nordens fransman44 har blifvit en ångerns snöping,
som pjunkar i gamla mamsellers jungfrubur,
en fattig sate, som ligger i vattenkur,
för arfsyndens reumatismus, i Söderköping.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
