Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollhättan af J. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid sin återkomst utmanade sin gynnade rival till holmgång. Lika starka och tappra som kämparna voro, lika häftig blef
striden. Hergrimer dukade slutligen under för sin motståndares ovanliga styrka. Hans trogna Ogn såg sin älskade make
stupa och sig sjelf ett offer för segraren; men hon ville icke tilhöra någon annan, utan stack sig med sin fallne hjeltes svärd
igenom bröstet och dog med honom. Så modfull och trofast var på de tider den nordiska qvinnan. Invid skogen, icke
långt från fallen, visas än i dag en stor sten, som af folket kallas Stastenen (Starkodders sten) och säges vara upprest till
minne af den seger som kämpen der i forntiden vunnit.
Vid ett af Trollhättans fall, „Tjuffallet vid Toppö”, har funnits en bergkula, i hvilken röfvare fordom skola haft
sitt tillhåll. Af denna kula söker man numera förgäfves något spår, och dess belägenhet är endast föremål för gissningar, så
mycket mera som sjelfva vägen dit skall hafva nedrasat i elfven, utan att man vet när. En gammal tradition berättar om
denna kula och dess fordna innevånare följande. Det var en gång en ung och vacker flicka, som — just derföre att hon var
så ung och vacker — bortfördes och hölls i förvar af de stygga Trollhätta-röfvarne. Oaktadt dessa på allt sätt försökte att
göra henne vistandet hos dem så behagligt som möjligt, längtade hon dock hem, synnerligast som julen tillstundade, och hittade
slutligen på följande medel att återkomma till byn och upptäcka deras hemliga tillhåll. Sjelfva julaftonen steg hon fram för
röfvar-anföraren, neg så vackert och begärde tillåtelse att få gå ut för att någorstädes hemta en kärfva halm. Han beviljade
henne denna anhållan, men med hotelser om en oundviklig död, i händelse hon med ett enda ord yppade deras gömställe.
Flickan höll efter bokstafven samvetsgrannt hvad hon lofvat och — vann ickedestomindre sitt ändamål. Då hon bar hem
halmkärfven, lät hon nemligen under hela vägen här och der några strån falla på marken, hvilka sedan tjenade till ledning
för efterspaningarna. Det dröjde icke länge innan röfvarbandet upptäcktes och öfverantvardades i rättvisans händer, men den
vackra flickan blef till välförtjent lön för den rådighet hon under sin fångenskap ådagalagt, gift med en ung, hygglig bonde
der i trakten.
Innan vi skrida till den historiska öfversigten, torde läsaren fordra en beskrifning öfver såväl fallen som kanalen
och dess slussverk samt ställets öfriga märkvärdigheter.
Sjön Wenern som i sydost om staden Wenersborg genom Götha Elf söker sitt utlopp, bildar på andra sidan om
nämnde stad en vik som fått namn af Wassbotten, hvilken genom en fordom derifrån löpande rännil, som genom konsten
blifvit utbildad till en kanal, Carls Graf, förenar sig med elfven. Denna har, straxt ifrån sin början åtskilliga fall, bland
hvilka det betydligaste af 19 fots sänkning, vid Rånnumsbro, hvarefler lugnvatten åter uppkommer, och fortfar till Trollhättan,
dock på några ställen omvexlande med strömdrag, hvaribland det vid Stallbacka är det starkaste. Dessa strömdrag hafva i
sednare tider ansenligt försvagats genom de vid Trollhättan gjorda fördämningar. En half mil från Carls grafs utmynning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
