Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollhättan af J. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medgafs af Polhem, hvarföre detta djerfva förslag öfvergafs. Bergsprängningen börjades på flera ställen om hösten 1749, och
första slussen anlades i Carls Graf. Denna sluss kallades Grefve Tessin, och fick 19 fots vattensänkning. För att kunna
begagna densamma måste fallen uppdämmas och grafven tömmas, hvartill kom att vanliga sluss-portar, i anseende till den
betydliga vattentryckningen, skulle, vid öppnandet och tillslutandet, fordrat alltförmycket arbete och folk. Alla dessa
svårigheter öfvervunnos dock af Wiman, sedan han erhållit tillåtelse att dervid använda åtskilliga af honom uppfunna ändamålsenliga
anstalter.
Arbetet i Carls Graf fullbordades i Augusti 1753, hvarefter segelfarten kunde obehindrad verkställas mellan Wenern
och Trollhättans öfra fall. Wiman företog nu Kafveldammens anläggning, för att leda elfven åt vestra sidan. Den gjordes
240 fot lång och 30 fot hög, samt förenade Malgön med fasta landet. Alla Prestskedsfallen blefvo tillstängde, och hela
Götha elf måste nu taga sitt lopp genom Gull- och Nol-strömmen, till följe hvaraf, vattenhorizonten steg 3 fot högre än förut.
En sluss sprängdes nu genom Malgön af 26 fots vattensänkning. Dess öfre kanal var 438 fot och nedre 324 fot i längd,
samt sjelfva slussen 72 fot. Denna sluss kallades Grefve Ekeblad och blef färdig år 1754. Murar och dammar afstängde
sedan det vatten som härifrån ledde till den andra slussen, midtför Stampeströms fallet, och hvilken äfvenledes hade 72 fots
längd. Denna sluss, hvars öfra kanal var 870 fot, fick namn af Polhems sluss och blef väl färdig, men lärer aldrig varit
försedd med portar.
Nu skulle fördämningen af elfven vid Flottberget företagas. Denna fördämning hade man förut ämnat undvika
genom slussar som ledde förbi de lägre ned belägna fallen; men denna plan ansågs altför kostsam, hvarföre den förstnämnde
följdes. Härmed voro dock en mängd svårigheter förenade. Den våldsamma strömmen bortförde tidtals de nya dammarna,
och sjelfva berget, hvaremot fördämningen skulle stödjas, sönderbröts. Det oaktadt fortgick arbetet och var i September 1755
så nära färdigt att det endast återstod att genom några utkranade pålar gifva fördämningen sin fulla styrka, då en antingen af
oförsigtighet eller elakhet förorsakad olyckshändelse inträffade som förstörde hela fördämningen.
Ehuru ett svårt straff var utsatt för den som skadade slussverket, blefvo, natten före den 20 Sept., omkring 900
tolfler plankar nedsläppte utför fallen emot den anlagda dammen. Denna emotstod väl den första tryckningen; men då
plankarna hopades mer och mer, så att de omsider lågo på hvarandra ända ned till botten, måste den slutligen brista. Detta
skedde likväl icke förr än sedan arbetet om morgonen var begynt, men så hastigt att 9 af arbetarne icke hunno springa
undan, utan omkommo; åtskilliga andra skadades; de öfriga kunde med möda rädda sig på plankar och bjelkar. Oaktadt
anställda undersökningar upptäcktes aldrig rätta orsaken till denna bedröfliga händelse. Emedlertid förlorade hela planen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
