Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- De gamla slussarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE GAMLA SLUSSARNE.
Det leder en gångstig upp till höjden, smygande på sjelfva kanten af bergväggen och vid sidan om slussarna.
Medan ångbåten passerar sluss-linien, går man i land och följer den lilla bergstigen uppåt, öfverst är en paviljong, det vill säga ett tak på sex eller åtta stolpar, helt anspråkslöst och simpelt, men ganska pittoreskt.
Från denna paviljong har man en den mest intagande utsigt, öfver slussarna, öfver floden, öfver skogar, ängar och höjder..
Det hade under natten gått ett åskväder öfver nejden; men nu var himmelen åter ren och klar, alla träd doftade och markens gräs och blommor glittrade mot den uppgående solen med miljontals
diamanter. Min reskamrat, en liflig franskman, var helt och hållet hänryckt öfver den sköna taflan, som utbredde sig för oss. Ångfartyget låg redan i den sista slussen och det var mig nästan omöjligt att få min man med ifrån det lilla belvederet uppe på klippan.
„Monsieur!" ryckte jag honom i axeln.
— Oh!... Ah!... Oh! mais c’est charmant, mais c’est à ravir, mais c’est extrémement beau!...
„Mais c’est l’heure de partir!"
— Oh! att jag hade här min vän Lamartine!... Lamartine skulle göra ett poem häraf, och hvilket
poem!!
„Ganska sannt!...... men —"
— Lamartine skall resa hit nästa år, jag vill tvinga honom dertill, han måste i poesiens allmänna intresse! Ty detta är något, som väntar sin Lamartine.. Detta landskap kan icke målas, det måste sjungas...
„Utan tvifvel! det måste sjungas... men —"
*
Året derpå fick Lamartine så mycket att göra med politiken, att han icke kunde tänka på det lilla utkiket vid Trollhätta-slussarna; han har också allt sedan varit fästad af helt andra utsigter. Men en gång kommer han dock säkert, det har min reskamrat, Lamartines goda vän, heligt lofvat. Och det är just derför jag icke ens vågat att rimma två vers öfver detta eljest så lockande ämne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:46:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sturztro/0025.html
