Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Slussning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN SLUSSNING.
Det ser underligt ut, men i grunden är det dock en temligen naturlig ting.
Jag förutsätter till exempel, att vi från floden blifvit insläppta i den nedersta slussen; vattnet är icke här djupare, än att fartyget jemnt och nätt flyter deri. Slusskarlen öppnar då ett par luckor på portarna till den sluss, som ligger högre upp, och låter vattnet derigenom strömma ner i den, der vi befinna oss.
Som slussar icke inrättas på andra ställen, än der det är fall, säger det sig sjelf, att der finnas vatten tillräckligt för att från den ena slussen fylla den andra. Här ha vi hela Trollhättan ofvanför oss, i händelse det skulle behöfvas. När slussen nu fyllt sig, till en viss höjd, derigenom fartyget blifvit lyftadt ungefär till nivå med den nästa slussen, öppnas portarna och vi röra litet på hjulen, — ifall vi äro ångbåt, — eller stöta till slussväggen med ett par båtshakar, — Ifall vi äro skuta, — så att vi förflytta oss in i nästa sluss. Portarna stängas genast till bakom oss, och vi äro nu uppe för första trappsteget. Slusskarlen öppnar derefter luckorna på den tredje slussens portar, och det inrinnande vattnet höjer oss småningom upp till ännu ett trappsteg. Detta upprepas till dess vi slutligen stå på det sista och sedan kunna fritt plaska oss fram på jemnt vatten.
Skall man utför, så är förhållandet naturligtvis omvändt. Från den öfre slussen tappas vattnet ut i den nedanför liggande, så att fartyget sänkes ned till den samma och utan något slags skutt kan komma in deri, hvilket repeteras för alla slussarna tills man lyckligt och väl befinner sig nere i den sista.
En dylik slusslinie, som denna vid Trollhättan, är att anse som ett vattenfall, hvilket menniskans konst afdelat i vissa portioner, enligt den gamla regeln: "divide et impera!" — dela och styr! — Man tvingar derigenom flodguden att artigt trippa steg för steg i stället för att springa som en galning öfver stock och sten. Och det är en civilisationens största triumfer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:46:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sturztro/0031.html
