Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- De nya slussarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE NYA SLUSSARNA.
Vi äro i de nya slussarna... skall du icke komma opp och taga den djerfva anläggningen i ögonsigte?”
Så talade jag till min hyttkamrat, en prisbelönt poet, som nyttjar blåa glasögon och sedan tre år
arbetar på att utfinna ett nytt rim på "silfver" till det välbekanta ingelmanska.
"De nya slussarna? — det var min väns svar, — de nya slussarna! tar det då aldrig slut på dessa
eviga slussportar och kanaler?"
"Men, min gud! det är ju civilisationens triumf..."
"Och poesiens död!" inföll min vän melodramatiskt.
"Bah!"
"Säg mig då uppriktigt, har du någonsin sett något mera prosaiskt, något fulare och tråkigare, än dessa raka, snörräta diken, som man behagar kalla kanaler, dessa stora fyrkantiga sumpar, som man gifvit namnet slussar? Jemför dessa "diktade böljor", dessa "bygda stränder", — som den öfverspände Tegnér så fantastiskt uttrycker sig, — jemför dem med den fria elfvens äfventyrliga bugter! Hur måleriska, hur romantiska dessa sednare, hur platta, hur intetsägande, dessa förra!"
"Tillåt mig likväl ..."
"På samma vis, dessa fördömda jernvägar, med hvilka man nu för tiden öfverdrar länderna liksom
med geometriska linier, sammanlikna dem med alpernas slingrande stigar! hvilketdera är poesi,
hvilketdera är prosa?"
"Stor sak i allt detta, men kom nu blott upp och se dig omkring!"
"Jag måste då deran! nåväl, jag skall göra dig till viljes... Än sen ?"
Jag drog min poet upp på däcket och visade honom taflan omkring oss, jag påpekade för honom
hela denna flotta af fartyg, som passerat upp för slussarna och nu spatserade vidare upp emot
Trollhättafallen.
"Än sen? Har icke också detta sin poesi, denna menniskovilja, som seglar upp emot katarakter,
liksom denna andra, som genomflyger mil på minuter?..."
"Hm!... det tror jag fan så väl! med ordentliga och påpassliga slusskarlar!" svarade min vän,
poeten, vresigt och begaf sig åter ned i kahytten, mumlande för sig sjelf: "bilfver, dilfver, gilfver..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:46:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sturztro/0037.html
