Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minne anmärkas att besagda motsträfvighet i det
längsta egde ram till och med från sjelfva den
åldrige konungens sida, och att denne i närvarande
fall verkligen i själ och hjerta var åtminstone svensk,
om icke något annat). Skildringen af allt detta
tummande, orerande, bråkande och gestikulerande, —
sådan den lemnas oss af ”Minnenas” utgifvare,
hvilken för öfrigt tyckes benägen att deri finna
någonting karaktersstort, — är på en gång högligen
Ömklig och burlesk. Den ena dagen håller kronprinsen
”ledande” tal för diverse herrar, men gör fiasco; den
andra tar han den knutna näfven till hjelp för att
öfvertyga Adlercreutz om att alla anspråk på
Finland numera borde kastas ut genom fönstret; en
tredje gång finna vi honom spatserande med
Skölde-brand i den ”sköna Drottningholmsparken” och
frammanande ”de stora Gustavernas skuggor”. Hela
denna sista scen är isynnerhet af en heroi-komisk
slutverkning. Sköldebrand föreställer kronprinsen med
”öfvertygelsens hänförelse och värma” (herr
Bergmans egna uttryck), huru opolitiskt det vore att
”grunda sin framtid på en magts (Rysslands)
tillväxt och befästande, hvilken så obarmhertigt och
så bedrägligt plundrat oss, huru det närvarande
ögonblicket tvärtom vore det gynnsammaste
tänk-liga för efterräkning och hämnd, hur litet
czarer-nas eder i allmänhet hade att betyda, (”fråga
Polen, fråga Porten, fråga Persien!”) Kronprinsen,
hvilken, (alltid he*r Bergmans ord), ”beherrskades
af den stora tanken att bekämpa Napoleon, en
bestämmelse, hvilken han ansåg som sitt lifs förnämsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
