Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig till allvar med de allierade magternas hot emot
Ryssland, Petersburgerhofvet intet ögonblick
försummade att i Stockholm och Köpenhamn göra
vänskapens anspråk gällande. Det vände sig till kung
Oscar, icke — det jag förmodar — med någon
sådan ytterlig fordran, som det enligt Åbofördraget
skulle haft rätt att framställa till Carl Johan, om att
lemna så och så stor hjelpkår, så och så många
skepp för att öppet möta Engelsmännen och t. ex.
emot dem öfvertaga — Bomarsunds försvar; nej t
men man kom, — måhända under åberopande, icke
af familjefördraget sjelf, men af helgden utaf dess
tradition, att begära, (hvad som också var det
egentligen väsendtliga i nämnda förslag,) det Sverge i den
väntade stora sammandrabbningen blott — skulle
förblifva stilla på rotarna; man nöjde sig med hvad
som en gång var Åboförbindelsens minimum, (men
dock det hufvudsakligen magtpåliggande) och äskade,
nästan ädelmodigt! af konung Oscar endast det så
måttliga, så räsonabla, att han, liksom hans höga
fader gjort före honom, måtte för alla händelser
garantera Ryssland att från detta håll vara tryggadt,
fullt ogeneradt, säkert på hvar det hade oss. Alltså,
med ett ord, man fordrade — åtminstone till en
böljan — blott en skandinavisk neutralitet. Ville de
respektive magterna Sverge-Norge och Danmark,
gå litet längre, sågo de respektive regeringarna sig
goda, (hvad som dock kunde vara tvifvel
underka-stadt,) att så småningom förbereda möjligheten af ett
direkt förbund, vore det naturligtvis mer än kärt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
