Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fransk halfofficiell tidning yttrade i somras:
”Nästa gång vi möta till konferens, blir det med
nationaliteterna till vårt följe och med handen p&
revolutionen.”
Icke illa sagdt! Men det är sagdt med gifven
förutsättning att furstarne — verkligen gå förut.
Vilja furstarne nu icke gå förut, — då, menar man
måhända, få nationaliteterna finna sig i att vänta, så
som de väntat förr. Men det är här man torde göra
den största missräkningen af alla.
Vilja icke hofven, då — tillåt mig säga det! —
inträffar möjligen det oförmodade, att nationaliteterna
rycka fram i stället och revolutionen öfvertager
affären för egen räkning.
Möjligen? Nej, det är mer än detta. Jag önskar
icke skrämma hederliga och beskedliga politiska
kryddkrämaresjälar, men jag tror dock att man gör
orätt i att vänta sig idyller af sednare hälften utaf
vårt århundrade. Man såg nyligen berättadt att en
italiensk operakår blifvit från Gonstantinopel
efter-skrifven för att sjunga och dansa på Sebastopols
ruiner; det är en bild af hurusom vi dansa, äfven vi,
på ruinerna af 1848. Men under grushögarne ligga
gamla minor. Ställningen har hittills varit glad nog,
men — varom fullt uppriktiga! — den är icke trygg.
Trygg är den icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
