Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid att detta är Carl Johans egna, högstegna,
bestämda ord!) att ”ett ömsesidigt förtroende derför
må blifva gängse mellan de begge regeringarna och
att de böra meddela hvarandra allt det för dem begge
nyttiga och farliga, som de få veta!” Anbefall
vidare (fortfor samma upphöjde politiker) herr den och
den att resa till Åbo och ålägg honom att skaffa oss
så mycket vänner som möjligt och att tala med
tillförsigt om svenskarnas kraft och enighet! att
påminna om deras gamla vapenbedrifter, den ära de
skördat vid Narva, och isynnerhet om den tillgifvenhet
de bibehålla för finnarna JP (Alltid Carl Johan sjelf,
som utdelar dessa ”mots d’ordre”!) Slutligen, ”lät
underrätta, ehuru ganska hemligt, edra vänner i
Polen, (Carl Johan återkommer till denna
nationalitet,) att de icke böra förtvifla, och säg dem att
försynen otvifvelaktigt utstakat en gräns för deras olyckor
och deras slafveri, samt att de endast behöfva vilja för att
åter blifva en fri nation! ett folk som vill vara detta,
har sällan blifvit böjd under oket.”*)
Carl Johan gjorde af dessa premisser — det är
sannt — en temligen egendomlig och fri konklusion,
då han inom ett halft år derefter, lemnande Finland,
Polen, Turkiet, man kan nästan säga: Sverge sjelf
åt sitt öde, kämpade under Leipzigs murar för —
Rysslands sak. Men de samma premisserna stå der
ännu och ögonblicket är inne att göra den riktiga
konklusionen.
^Minnena.” Del. 7, Bilaga n:r 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
