Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Tidningsartikel år 1781
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
skulle dock kanske ha upptäckt ett och annat
naturligt grått hår, framstickande under de pudrade
lockarna vid tinningen och förrädiskt antydande det
annalkande femtiotalet. Lika godt, det var en charmant
kavaljer, och med en fullkomlig ton utaf „man af verld44
hade han inom få ögonblick redan fått samtalet i full
fart och lockat sin vackra värdinna att draga på
munnen gång efter annan.
„Men, min gud! — utropade han, afbrytande sig
sjelf, — ni ser så blek ut, och det hvilar liksom ett
flor öfver edra så sköna ögon; ni har icke sofvit väl,
kanske icke sofvit alls, ni är då verkligen sjuk på
fullt allvar och man måste skicka efter läkaren.
Någon skulle tilläfventyrs insinuera, att ni endast tagit
karnavalen för häftigt och varit på bal för många
nätter å rad, men detta vet jag bättre; ni var ju för
öfrigt illamående redan i förrgårs, då ni afslog min
— förmodligen äfven den lilla grefvens, ss! inga namn! —
anhållan att få ledsaga er på maskraden i den nya
vauxhallen vid Montmartrebulevarden. Som jag säger,
man måste kalla på doktorn; jag känner en legio af
dylika, för hvilka jag har en alldeles obeskriflig
aktning, oh! och ett förtroende utan like! ni behöfver
endast befalla.
— Gyckelmakare, som alltid! svarade aktrisen
med ett fnysande smålöje; — det är blott en liten
opasslighet, som går öfver af sig sjelf och jag fritager
er från att vara bekymrad deröfver. Nåväl., — och ni,
ni gjorde verkligen den uppoffringen och gick för omaket
ej heller sjelf på maskraden? Skall jag tro det,
monsieur de Beaumarchais? Min budbärare
återberättade mig annars, om jag skall vara rätt uppriktig, att
ni vid underrättelsen om att jag var hindrad illa nog
dolt en hemlig glädje öfver att vara mig qvitt och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
